jonnachristensen

Om jag säger att jag saknar min bästa vän , så vet nog dom flesta vem jag pratar om, men kanske personen i fråga inte gör de själv. Vi har inte umgåtts bara vi sen i påskas och sen dess har mycket hänt , mycket som jag inte har fått dela med dig. & visst , jag tycker om din pojkvän som vän, och vi har alltid kul när jag umgås med er. Men jag saknar dig och tiden vi alltid spendera tillsammans, tiden vi hann med och prata om allt mellan himmel och jord, utan att någon annan hörde. För jag känner mig säker när jag berättar saker för dig, jag gör de verkligen. Även om allt som hänt gjort att jag har svårt att lita på folk . Men du är min allra bästa vän av alla, verkligen.. Och det gör så ont i mig.
Speciellt när jag ringde dig för någon dag sen och var så fruktansvärt ledsen, jag gjorde inget annat än att satt & grät. Jag ville bara hem till dig, för hemma hos dig känns de mycket bättre. Jag ringde först hem till dig, men din mamma sa att du inte va hemma. Så jag ringde istället på din mobil, försökte hålla gråten inne för jag inte ville ta de på telefon, men rösten sprack och du hörde inte ens de. Visst jag var förkyld, men man låter inte som jag lät då ändå. Men dagen gick och det blev bättre. Dagen efter träffades vi som va bestämt veckan innan och du sa till mig "fyfan va du lät som en man igår, du måste verkligen vara förkyld". Jag blev chockad och sa bara jaja, för jag inte orka visa mig svag och jag kunde bara inte stå och säga att det var inte tack vare förkylningen jag lät så, att det var för något hade hänt, något som gjorde att jag sjönk så lågt. & med allt detta skrivet och med all saknad jag har så är ögonen inte torra !! I miss you my BEST friend, när ska du inse de ! & med detta vill jag inte anklaga dig för något, absolut inte. Men jag vill bara ha dig tillbaks, för jag älskar dig och kommer alltid att göra <3