need to talk
Jag förstår inte hur en människa kan förändra livet såhär! Att knappt våga ta sig ut för man är rädd att stöta på den, att åka utanför trelleborg är skit jobbigt !
I min lägenhet känns det bra för så vet jag att jag är trygg! Att jag kanske bryter ihop men det ordnar sig! Tankarna går på högvarv emellanåt & i nästa sekund är jag otroligt okänslig ! Jag vill inte visa mig sårbar för någon annan! Men detta har verkligen satt sina spår, detta kommer förevigt vara ett ärr som aldrig försvinner! Jag kommer säkert glömma det men försvinna helt kommer det aldrig göra! Jag känner mig hjälplös!
Samtidigt blir jag arg på mig själv! Jag kan inte kontrollera känslan jag hade, det var ju så jävla rätt men så blev allt så jävla fel! Jag har hela mitt liv trott på ödet, men inte längre! För detta var det absolut största ödet jag någonsin känt & nu är han borta!
Jag mådde bra, jag var lugn & väldigt bekväm.
Nu är jag rädd, sårbar & i tusen bitar.
Men jag tänker inte tycka synd om mig själv för en person som gav upp mig! Jag tycker synd om personen som gav upp en människa som aldrig någonsin skulle ge upp den!
